Halmstad vart det igår då. Efter mycket om och men så kom jag iväg. Bil fan ville ju inte starta, så fick koppla den till mammas. Väl nere i Halmstad så gick jag först inne i stan. Hittade en julklapp till Maja och ett par byxor till mig själv, hehe.
Vid 5 ungefär så var jag uppe i lägenheten. Och vad ska man säga om det? Har knappt pratat med Marcus på 2 månader, men ändå så känns allt ungefär som vanligt. Riktigt roligt faktiskt att bara kunna prata om allt som har hänt, med någon som känner mig bättre en vad jag själv gör ibland. Lika väl som jag vet alla hans brister, så vet han mina. Och på ett sätt är det så himla skönt. Att man kan slippa förklara allt, men han fattar vad jag menar ändå. Att det finns en människa som kan förstå mig på det sättet, är nog helt sjukt. Så var verkligen jätte roligt att träffa han igen. Jag tror att hur allting än blir, så kommer han alltid vara en av de personer som betyder mest för mig. Det känns skönt att veta att även om inte allt är som det än gång har varit, så finns han alltid där. Så hoppas verkligen att vi kommer kunna fortsättas träffas i framtiden. För han var ju trots allt min bästa vän i 2 år, och en sån vän är värd guld.


Kan inte göra annat än att tacka dig för den tiden jag fick tillsammans
med dig. :) Och vem har sagt att allt tar slut här?