Jag är så arg just nu. Fattar inte hur det kan vara så jävla svårt att hjälpa till och ist för att göra något som går på MAX 20 minuter så ska man hålla på och tjaffsa om att det går inte. Men när vi andra då får göra mer, så ska man ändå vara snäll och lånt ut saker. Men sen då när man inte vill låna ut något till någon som från början bara skulle lata sig och göra allt för att komma undan, ja, men då är man ju ELAK. Man är EGOISTISK som bara tänker på sig själv, som för att citera "lever i en bubbla" och i den "bubblan" tror jag då att alla är elaka mot mig, men ser inte själv vad jag göra mot andra. Men tanken har aldrig slagit dig att du är lika blind själv? Jag gör så jävla mycket för dig, som du inte ser, som inte du tänker som något bra, något som inte räknas. Men så fort inte allt går din väg så är man så jävla elak mot dig. Men att försöka prata med dig om det är helt jävla omöjligt, för du kan själv inte ta åt dig något och har jävligt svårt och lyssna på vad andra har att säga till dig. För i din värld är redan alla elaka mot dig, och det är alltid så jävla synd om dig. Och håll inte på och anklaga mig för saker som du inte ens har någon aning om hur det egentligen ligger till. Man kan fråga först hur det faktiskt var, så hade du fått veta HELA sanningen.

Nu har jag avreagerat mig.