Väldigt längesen man uppdaterade här, men har haft fullt upp med att leva student livet och sen nu börja jobba. Därför blir det här ett långt inlägg för att skriva av mig lite. Men det är vaning för en text full med stavfel.

Snart för exakt 1 vecka sen stod vi och sjöng "Jag önskar jag va en 1 nu, så jag fick stanna kvar..." och de var också då allt verkligen gick upp för mig att tiden på Plönninge skulle ta slut. Så när Emilia sen kramar mig så går de inte att hålla tillbaka tårarna längre, så där stod vi allihop och tårarna sprutade. Det är SJUKT vad jag kommer sakna alla dessa människor.
Men dagen innan dess (onsdag), så var de fest hos Boris, hur sjukt kul som helst. När jag kommer åt ett snabbare internet så ska jag ladda upp alla dessa bilder som togs den kvällen på FB, finns nämnligen en hel del inte okej, hehe.. Men kvällen var super lyckad, började med förfest hos oss, sen fest hos Boris, matfest hos oss igen och sen en snabb efterfest på Fjelldalen. Men mycket lyckad kväll.
Studetkvällen var också sjukt rolig, men vart lite missöden, men sånt som händer.
Direkt när man vaknade på lördagen var de bara att börja städa i Harplinge för att sedan åka hem på mottagning. Det blev en trevlig kväll och fick massa fina pressenter! :)
Redan i måndags så började jag jobba och de är vad jag kommer göra ungefär hela sommaren, pengar, pengar, pengar.
Nu har jag precis kommit in efter en liten spring runda och startade datan för första gången sen jag kom hem. Har kollat igenom bilderna som har blivit uppladdare nu efter studenten och känner tårarna trycka. Man tänker på alla dessa minnen man har med dessa fantastiska människor som har varit min familj i 3 år. Man har verkligen stått ut med varandra i vått och torrt. Man har delat sorg, glädje, tårar, minnen, upplevelse, kärlek, motgångar, framgångar, ALLT tillsammans i 3 år. Den sanningen att man aldrig mer kommer att återvända till skolan är omöjlig att förstå. Dessa människor betyder så sjukt mycket för mig, och jag är arg på mig själv över att jag inte insåg det fören nu i slutet. Hade jag kunnat spolat tillbaka tiden, ta med mig de minnen jag har och göra de ännu bättre, ta vara på tiden ännu mer hade jag inte tvekat till att göra om dessa åren.

Emilia, Sophia, Johanna, Josefin, Jessica, Mimmi:
Sophia- Minns du i 1:an, första dagen när vi sitter där runt bordet och stället dessa frågor. Båda så full av förväntan av vad dessa 3 år ska ge oss. Inte hade vi en aning om att de skulle sluta så här bra? Du var nära på att hoppa av, men det är en sån tur att du inte gjorde de. Dig har man alltid kunnat prata med, och du är alltid lika ärlig. Du är en sån sjukt skönt tjej och jag hoppas verkligen att vi kommer stöta på varandra nere i Halmstad. Kommer sakna dig så himla mycket <3
Johanna- Norrläningen, 1 året vi bodde i B5 tillsammans. Så mycket som jag skrattade åt dig och Britta har jag aldrig någonsin skrattat. Ni kunde sitta i evigheter och spela gamla tanter, har ett klipp på min döda telefon när ni sitter och pratar som dessa gamla tanter, att ni inte förstår er på dagens ungdomar och dessa datorer. När man är med dig har man alltid rolig, helt omöjlig att inte skratta och fula sig. Jag hoppas verkligen att vi kommer träffas i framtiden, och du får se till att lyckas bra nu i Lumpen! Kommer sakna dig så himla mycket <3
Emilia- Du är en sjuk underbar brud, kommer aldrig glöma våra studer i C8. Med Jonas och Fredrik, hur elaka de var mot oss. När de duschade dig, knäckte ägg i ditt hår och till sista hällde mjöl över dig. När de band fast dig nere i köket och man hör enda in till B5 hur du skriker. När vi var på Håkan Hellström, sjukt bra konsert, men på hemvägen var vi så fattiga att vi fick ringa våra mammor om pengar, annars hade vi aldrig kommit hem, haha. Kanske blir det en ny konsert nu i november? ;) Dig har man alltid kunnat prata med, och du förstår alltid vad man menar och ger ett kolkt svar tillbaka. Jag önskar dig verkligen lycka till här i livet, nu i sommar med alla tävlingar. Ska ni ner till Halmstad någon gång, eller i närheten här, så får du lova att ringa mig! Kommer sakna dig så himla mycket <3
Josefin- Dig har man alltid roligt med, du skrattar nästan alltid och man kan inte bli annat än glad av dig. Du är envis som få, och är riktigt duktig på de som du verkligen bestämer dig för att lyckas med. Jag håller mina tummar för att även du kommer lyckas nu i Lupmen, och att de är lika roligt som du tror att det är! Jag kommer sakna din skratt som alltid får en lika glad! När du kommer hem levande där ifrån så får du se till att höra av dig!
Jessica- Du har imponerat mig sjukt mycket! Du gick från att skolka så gott som hela tiden, men i slutet av 2:an bestämde du dig verkligen för att lyckas med detta. Du går ifrån skolkare, till stolt pluggis, och det är sjukt duktigt gjort av dig. Du är alltid lika glad och har alltid lika mycket skvaller att dela med dig av. Den sista stallcheft veckan gjorde du så att den blev hur rolig som helst. När du skulle hoppa på på Zaskia, jag skrattade till jag fick ont i magen, låg dubbelvikt på Rosen! Alla idéer du har, och dina getter som du alltid pratar så kärleksfullt om. Vi får se till att träffa någon gång, vi bor ju trotts allt inte så långt bort ifrån varandra! För du kommer bli sjukt saknad!
Mimmi- Du är en helt fantastisk person, som vet vad du vill med ditt liv och sen kan ingen hindra dig ifrån det. Dig kan man alltid prata med och man får alltid kloka svar tillbaka. Jag hoppas verkligen att du kommer lyckas här i livet, och du kommer i på någon av alla dina utbildningar som du har sökt! Jag kommer sakna dig och dina kloka ord, som alltid kan få en på lite bättre humör. Har du vägarna förbi, Halmstad, eller Småland, så hör av dig!

Nu har jag suttit här och skrivit i snart mer 1 timme. Men jag hoppas verkligen att vi kommer att träffas igen, och jag vet att någon gång kommer vi att göra de. Det gäller bara att alla bara verkligen vill, och ger sig tusan på det! För allt går när man vill. Jag vet att jag har sagt detta typ 1000 gånger nu, men jag kommer verkligen att sakna er. Ni gjorde mina 3 år på Plönninge gymnasiet helt fantastiska. För man kan säga mycket skit om den skolan, men de vänskaps band som skapas mellan eleverna, är något som man inte kommer att uppleva någon gång mer i livet. Som sagt: " Jag önskar jag var en 1:a nu, så jag fick stanna kvar. Här har jag mina kompisar, här har jag blivit kär..."
Nu ska jag och mina röda och tårade ögon gå och lägga oss. Godnatt ♥