Jag saknar en famn som skyddar mig. Som håller om mig, säger att allt kommer att bli bra igen. Någon som kan ge mig en helade kram. Någon som står ut med att lyssnar på allt mitt strunt prat, om precis allt och ingenting. Som står ut med mina problem, mitt jobbiga humör, som är som en riktigt bergodal bana. Jag saknar någon som bryr sig. Någon som vill lyssna på vad som kommer ut ur min mun. Någon som vill försöka sig på den omöjligt uppgiften, att försöka förstå sig på mig.
Jag hatar att jag aldrig vet vart jag har dig.
Det är dags att bestämma sig nu. Dags att visa vad man egentligen vill. Allt eller inget, bära eller brista. Det här mellan läget gör mig bokstavligen galen.
Visa vad du vill.


You are listening to the sound of my beaking heart