Ett hemskt beslut

Idag väldigt soft skoldag, bestämde mig för att hoppa över stallet och följa med Emilia, Johanna & Mimmi in till stan istället. Var ju tvungen att titta efter smycken till min studenklänning. Så köpte ett halsband och öronhängen, men även födelsedags present till mamma! :) Men nu när man kom hem och provade halsbandet på, så passade de inte alls. Så får åka in till stan imon för att kolla efter ett annat, så typiskt! :/
Såg precis på FB att Fidde har bestämt sig för att ta bort Kira, usch!:( Hon går på medicin för epelepsi, men nu har det slutat att värka som de ska. Inte alls roligt, den fina lilla voven som verkligen älskar när man kastar boll till henne. Hon bara springer och springer efter den där bollen, ger aldrig upp. Man blir så glad när man ser hennes lycka över bollen. Men även hur hon alltid ska ligga och mysa med en i soffan. :( Vad ska jag nu göra hemma om dagarna? Fidde tyckte att jag skulle ta Qikki, men hon fattar inte att man ska komma och lämna bollen + att hon inte alls har samma glädje som Kira har över kasta boll. Usch, blir ledsen bara över att tänka på de! :( Men det är hemskt att se henne få sina anfall, så för hennes skulle är detta det bästa. Men hon förtjänar inte det, hon är ju bara 2 år gamal..
Men snart är det dags att man ger sig ut på en kvälls promenad med den andra hunden (råttan;) som jag har här. Ge sig in på andra tankar, för annars kommer tårarna, hehe ^^
Men visar några fina bilder sen Kira var liten:


Kira&Alma, första dagen då Kira kom hem till oss. Fortfarande bara en
söt liten valp <3


Men modig sådan!


Första mötet med Figgo. Och efter det, har Figgo varit lägst i rang, eller,
nästan iaf ;) Är iaf inte ofta Figgo säger ifrån när Tyskarna är på honom!
Snell vovvi!


Som växte upp till en boll älskande liten hund.
Livet är verkligen inte rättvist! :( <3


Kommentarer
Jacqline

Usch, vet hur du känner. Jag har en hund på tio år som har diabetes. I höstas fick vi reda på det och hon hade en vecka kvar att leva, sa dem. Men hon kämpar på och finns här än! Men en dag kommer den där dagen.. vare sig vi vill eller inte. De små liven betyder mer än vad man tror. De är en i familjen! Vi älskar dem och dem älskar oss minst lika mycket! :)

2010-06-18 @ 13:06:17
URL: http://jacqlinee.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0