Har fastnat här fram tv, med datan i knät och Melissa Horn som spelar sin fina texter. Även fast klockan är strax innan 1, så känner jag mig inte speciellt trött. Tur att jag får sova så länge jag vill imon, annars hade det blivit en jobbig dag. Egentligen skulle jag gått och lagt mig efter House som jag hade tänkt, då hade jag heller inte suttit här med ett huvud som håller på att koka över av dessa tankar. Förstår inte riktigt på mig själv ibland. Förstår inte varför jag inte bara kan hålla munnen stängd. Ist för att få människor att bli arg på mig, genom att säga saker som sedan bara göra allt ännu värre. Säger saker som jag vet, bara kommer kastas tillbaka på mig själv. Som sedan får mig att känna en sån självömkan. Även fast jag vet att jag inte förtjänar det. Som sen får mig ligga nere i sängen i hopkurrad till en liten boll och tårar som rinner. Och tror det börjar bli dags för att krypa ihop som en boll i sängen och tänka igenom detta år. Förstår inte varför jag alltid gör allt så komplicerat för mig.
Men tror att det börjar bli dags för mig att reda ut allt frågetecken som finns. Men en sak är säkert, är jag ledig någon dag nästa vecka, så vet jag vart jag ska ta min kära bil och åka på utflykt.