Forvirrad.

Guuuud. Nu kanns det som jag har satt mig i knipa. Som jag pratade om i forra inlagget sa har jag kollat pa annat jobb. Skrev till nagra manniskor, och har en snubbe nu som vill att jag ska borja jobba for honom. Pratade med honom i lordags, och sa ringde han mig nu. Efter att jag sa att jag letar efter ett jobb som vill betala mig lite iaf. Grejen ar jag vet hur det ar att jobbar med hastar. Visst, det kommer vara annorlunda nu nar jag ar i Australien. Men man tar hand om hastar pa liknade satt over hela varlden. De ska ha mat varje morgon, komma ut i hagen varje morgon. Man ska mocka boxen, de ska ridas, sakerna ska putsas. Det ar hart arbete, aven om det ar nagot som jag gillar, sa vet jag att det ar slitsamt. Sa ar det bara.
Menmen, snubben ringde mig nu for att prata med mig. Och han hade last mitt CV om vad jag hade gjort innan, om vi sager Plonninge, praktik platserna jag hade, kunskapen som man fick dar ifran. Att jag har hallt pa med hastar i snart 14 ar. Men grejen med det stallet ar att de betalar mat, bostad och internet, allt sant. Men man far inga fickpengar. Vilket suger. For jag hade satt det som en upplevse att jobba pa en farm har borta och det ser ut att vara ett fint stalle, iaf pa bilderna han har skicka mig.. Men jag vill inte jobba for inga pengar alls. Men efter vi hade pratat en stund, sa sa han det, att om jag ar sa duktigt som han far intryck av, sa hade han kunnat gora ett undantag. Hur mycket press ar inte det da? Guud. For det forsta har jag inte suttit pa en hast pa de senaste 8 manaderna. Sista gangen jag red var pa Pay, visst ar stolt over den utvecklingenn vi gjorde forra sommaren, men anda. Detta ar tavlingshastar.
Men gick iaf med pa att jag skulle komma nasta tisdag och titta pa stallet. Men grejen ar det, jag kanner mig sjalv allt for  bra. Jag kommer se hastarna, jag kommer kanna stammningen, kommer kanna suget att komma upp pa hast ryggen. Sen ar jag fast. Mer en sa behovs inte. Har gjorde det innan, och kommer gora det igen. Enda skillnaden ar att jag inte har en mamma som kan radda mig. Alla problem som jag satter mig sjalv i, maste jag losa sjalv ocksa. Men lika bra att ge det en chans. Han kanske inte ens tycker att jag ar bra..
Men har ar nagra bilder pa stallet! :)









Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0