Something so close, can be so far away

Vet ingenting lange.
Spenderade gardagen med killen jag har traffat har borta, eller vad man nu ska kalla det. Var lika roligt/mysigt som vanligt nar man traffar honom. Var forst pa bio, sag "5 years of engagement", var en gullig och lite rolig film. Var bara vi och 4 andra i hela biosalongen. Sen akte vi hem till honom, kollade pa mer tv och sedan sovdags. Men vet ingenting om nogot nar det kommer till detta. Och ar just nu mer fundersam, och samtidigt mer saker en jag nagonsin har varit. Far se hur lange jag klarar detta, vet att det kommer driva mig galen. Onskar bara att han hade forstat det, innan det ar forsent. Tills jag har samlar kraft till att vara stark, igen.
Kanske ar det bara en san dag som jag kanner mig ensam. Att jag saknar min familj att prata med. Att jag saknar min syster som alltid har en bra losning pa problem. Att jag saknar min minsta syster som alltid kommer och muntrar upp en. Som klappar en pa huvudet och sager " Sa ja Matilda, grat inte." Eller den andra som som alltid ger mig en bamse kram for att muntra upp mig. Eller min sota misse som kommer och lagger sig pa mitt brost och ligger dar tills jag har lugnat mig. Gud vad jag saknar allt det. Tror det ar en mix av allt just nu, och blir bara mer ledsen ju mer jag tanker pa det.
Tror det ar lika bra att forsoka sova. Hoppas pa att min huvud kan slappna av for forsta gangen idag.
Take Care. ♥


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0